Lite mer - Kvotera nu

En websida om Styrelsekvotering av Jur Dr Catarina af Sandeberg

Våren 2009 beslöt min man Richard och jag oss för att flytta till Frankrike, och eftersom det är svårt att hålla sig så ajour med vad som händer i Sverige när man bor i Roquelaure i sydvästra Frankrike beslöt jag att tacka för mig som krönikör i Veckans Affärer.
Vi har sedan vi flyttade fått fem ljuvliga barnbarn varav tre flickor och två pojkar. Och arbetar och skriver gör jag alltjämt. På denna websida återfinns en del av vad jag skrivit och publicerat om kvinnor och styrelser, för envar att hämta information från och inspiration av.

Varför en sida om styrelsekvotering?

På 1960-talet blev min mamma Lil Wettergren som första kvinna i Sverige invald i börsnoterade bolags styrelser. I en intervju i Veckans Affärer svarade hon nej på frågan om hon var för kvotering; man ska inte skynda på händelseutvecklingen, det kommer att ordna sig av sig självt.
Femtio år senare konstaterar jag att diskussionen alltjämt pågår. Och jag funderar över hur mycket som har hänt sedan år 2006, då jag presenterade det förslag till lag som den dåvarande regeringen bett mig utforma. Valberedningarna hade jobbat intensivt och de svenska storbolagen stod beredda – men inom den nytillträdda regeringen var inte könsfördelning i bolagsstyrelser en prioriterad fråga. Nu bubblar och jäser frågan inom EU. Att det sedan länge underbyggda och bearbetade förslaget till direktiv som presenterades av EU-kommissionärerna Viviane Reding och Olli Rehn röstades ned betyder inte att frågan är lagd på EUs hylla för bordlagda direktivförslag för all framtid.
Inom många EU-länder har man förstått att ”Kvotera nu – annars gör någon annan det”. Och även svenska storbolag har insett att det gäller att själva ta ett krafttag – jag tror att Battle of Numbers kommer att ge resultat. Inte minst tack vare Pontus Schultz engagemang i kvoteringsfrågan hålls debatten om styrelsekvotering igång i Sverige. Men det går för långsamt. Jag säger därför Kvotera nu.

Två glädjande telefonsamtal

Regeringsutredare

I maj 2005 satt jag på mitt tjänsterum på Stockholms universitet, juridiska institutionen. Jag förberedde en föreläsning för studenterna i min kurs i bolagsrätt - och var ganska fokuserad på min uppgift - när min juridicum-telefon ringde. Det var justitiedepartementet som berättade att regeringen beslutat fråga mig om jag ville bli regeringens utredare av frågan hur en lagstiftning om jämn könsfördelning borde utformas och införas i lag. Jag insåg att det inte skulle bli ett helt kontroversiellt uppdrag; samtalet blev ganska långt, och avslutades med att jag sa att jag skulle tala om uppdraget med min man Richard.
Nästa dag svarade jag ja tack. Jag fick ett år på mig och till utredningssekreterare utsågs hovrättsassessorn numera hovrättsrådmannen Per Olsson (tack, Per). Resten är historia.

Krönikör i Veckans Affärer

En dag i maj 2006 ringde Pontus Schultz mig. Pontus hade läst i tidningarna om mig och mitt utredningsuppdrag Könsfördelningen i bolagsstyrelser. Pontus var då chefredaktör för Veckans Affärer, den tidning jag sedan många år läser helst av allt. Pontus frågade mig om jag skulle vilja bli Krönikör i Veckans Affärer; om jag ville leverera en krönika var fjärde vecka. Jag skulle få välja ämnen själv och skriva om aktuella ämnen av flera slag, främst juridik och kvinnoperspektiv; dvs. det jag bäst kan.
Samtalet gladde mig, jag svarade att jag var intresserad av att tala vidare om saken.
Vi träffades över en lunch på Riche, ett mina favoritlunchställen. Ett par timmar senare gick jag därifrån så inspirerad och full av entusiasm att jag så snart jag kommit tillbaka till jobbet satte mig vid datorn och började skriva den första krönikan Inget Skandia om kvinnor styrt. Den publicerades den 24 augusti 2006. Det blev 26 krönikor till och med januari 2009, och var och en var lika rolig att skriva.